Du är som jag

Du är som jag

Så fantastiskt mycket som jag

Så fantastiskt annorlunda

Men kan du inte se att du är som jag?

Att du på samma sätt som jag håller kvar i det förflutna som aldrig hände, som aldrig blev, som aldrig kan bli

För att skulle det ha blivit, så skulle det ha blivit då

Och allt är förändrat nu, av det enkla skälet att tiden har passerat,

Att bäst före datumet på den där relationen som blev stående i kylen redan har passerats

Och man har lite dåligt samvete för det

För den var ganska dyr, och man vill inte riktigt kasta den

Så den får stå kvar där, bredvid osten och tomaterna,

Och ibland tittar man på den

Och minns hur bra det skulle ha blivit om man bara gjort något med den

Men nu skulle den inte ens passa i en studentikos pytt i panna.

Och ändå får den stå kvar där

(Du vet hur jag menar, för du är ju som jag)

Tills den börjar lukta illa, och förstör smaken på allt annat

Och fortfarande kastar man den inte

Utan låter den vara kvar

”Bara ett litet tag till”

För man kanske kan hitta ett recept där den passar.

Men sen så börjar det ju lukta i köket också

Och då måste man trots allt tömma ut det

Och tvätta ur kärlet

Och leva med minnet av den förlorade ingrediensen

(Och man inser att medan man väntade

På det magiska receptet

Som skulle lösa allt

Har fler datum passerats

Och nästa ingrediens börjat lukta)