Det är framtidstid
Och i vägskälet
Mellan vad som ska ske
Och vad som förstörs
Ser vi varandra i ögonen
Ler
Och allierade
Under en blå himmel
Vandrar vi tillsammans
Mot ett gemensamt slut
För det som en gång
Kallades mänsklighet.
(För vi har alltid haft det så bra
Att vi glömt bort hur man bekämpar det dåliga)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar