Kamplös generation

Uppväxt i en tid
Där det goda tagit vid
Med silverfat av frid
Där man sluppit att ta strid

Vi har haft det alltför lätt
Jag har alltid varit mätt;
Har man vart av mänsklig ätt
Har "likhet" varit rätt

Vi har aldrig tvingats kämpa
För tanke och idé
Trots en och annan krämpa
Har vi mest följt med.


Men jag undrar: när vi hotas
Nu när "säker" är att fotas
När att jobba är att "botas"
Och välfärden ska skrotas

Nu när jämlikhet blir sägen
Och staten blir benägen
Att ge rika bättre lägen
Är vår uppväxt blott i vägen?

För snart så är det tid,
Ja, det är snart våran tur,
Att för ideal ta strid...

Men vi vet inte hur.