Kanske skrämmer mig
De stora orden
I stora bokstäver
(Som om man ropar dem)
Och kanske gör de det
För att jag vet att "nu"
Så lätt inte är
"Sedan"
Fast det är lätt att tro det
(Som någon gjorde en gång)
Men jag vill att du
(Ja, just du)
Ska känna till
Att fast jag inget säger
Så finns hos mig
Gömda i tankarna
Just de där orden
Som tar upp mer plats än andra
Och de vill sägas
Eller skrikas
Men mest av allt
Vill de viskas en morgon
Utan att tåget
"går om en timme"
Men med all tid i världen
För att vara meningsfulla.
onsdag 19 maj 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar