Ode till ett lingon

I en solig skog en dag
Gick jag omkring och njöt ett tag
Jag såg mig runt, då märkte jag
Något rött med runda drag.

Till storleken den var rätt nätt
Och antalet var endast ett
Den lät sig plockas ganska lätt
Det vackraste jag nånsin sett.

Det var du, min lingonvän
Och du blev första kärleken
Jag nånsin känt, ja du blev den
Som jag trots allt älskar än.

Din runda form och röda färg
Är vackrare än kopparärg
Din storhet den är som ett berg
Du föder känslor i min märg.

I solens gula gyllensken
Höll jag dig, så själsligt ren
Så fulländad i varje gen
Så vackert skön, så mäktigt len.

Och ännu än jag känner att
Du är min allra största skatt
Jag ser på dig och blir helt matt
Och ger sen upp ett glädjeskratt.

Från dig jag får båd liv och kraft
Sådant som jag aldrig haft
Men trots en hy som sidentaft
Blir du, likt andra, lingonsaft.