Du är som jag

Du är som jag

Så fantastiskt mycket som jag

Så fantastiskt annorlunda

Men kan du inte se att du är som jag?

Att du på samma sätt som jag håller kvar i det förflutna som aldrig hände, som aldrig blev, som aldrig kan bli

För att skulle det ha blivit, så skulle det ha blivit då

Och allt är förändrat nu, av det enkla skälet att tiden har passerat,

Att bäst före datumet på den där relationen som blev stående i kylen redan har passerats

Och man har lite dåligt samvete för det

För den var ganska dyr, och man vill inte riktigt kasta den

Så den får stå kvar där, bredvid osten och tomaterna,

Och ibland tittar man på den

Och minns hur bra det skulle ha blivit om man bara gjort något med den

Men nu skulle den inte ens passa i en studentikos pytt i panna.

Och ändå får den stå kvar där

(Du vet hur jag menar, för du är ju som jag)

Tills den börjar lukta illa, och förstör smaken på allt annat

Och fortfarande kastar man den inte

Utan låter den vara kvar

”Bara ett litet tag till”

För man kanske kan hitta ett recept där den passar.

Men sen så börjar det ju lukta i köket också

Och då måste man trots allt tömma ut det

Och tvätta ur kärlet

Och leva med minnet av den förlorade ingrediensen

(Och man inser att medan man väntade

På det magiska receptet

Som skulle lösa allt

Har fler datum passerats

Och nästa ingrediens börjat lukta)

Den stora betydelsen

Kärlek, kärlek, oh underbara kärlek

Vad gör jag inte för att känna dig?

För att beröra dina kronblad, dina taggar

Som du, vad du än är, alltid visar samtidigt

Jag söker, söker i allt jag gör

Nya världar, nya varelser, nya känslor

Jag söker medvetet smärtan i ett blödande hjärta

För blodet är allt liv vi någonsin får

Och känslan när det brinner, forsar, går oss åt huvudet

Är det stora äventyret, det enda som någonsin har en betydelse för mig, för oss

För ett kallt och meningslöst universum, där bara våra medvetanden, våra tankar, våra eldar

Ger oss väggarna, murarna, pansarskalet

Mot alltets hjärtlösa tomhet.

Så kärlek, kärlek, oh underbara kärlek

Vad gör jag inte för att känna dig?

Du som med dina kronblad, dina taggar

För en sekund ger mig bilden av betydelse

I den totala betydelselösheten.

Loveable inventiveness

From the invention of the first curved spoon
To skyscrapers, submarines, art...
Humans were able to get to the moon!
Then surely I'm able to win your heart.

Words

I try to write my poetry
But what good are all words to me?
They say too little, or are such
That they tell you far too much!

'cause if I try to be too smart
They won't show a bit of heart
They will be cold and meaningless;
A fancy coat on emptiness.

But then again, if they run free
No secret will a secret be;
They will scream, and misbehave,
And tell you that it's you I crave!

Same as always

Of course I think of love anew;
The truth is that I always do.
But the times that it pay of are few
And why should this luck change with you?

Kamplös generation

Uppväxt i en tid
Där det goda tagit vid
Med silverfat av frid
Där man sluppit att ta strid

Vi har haft det alltför lätt
Jag har alltid varit mätt;
Har man vart av mänsklig ätt
Har "likhet" varit rätt

Vi har aldrig tvingats kämpa
För tanke och idé
Trots en och annan krämpa
Har vi mest följt med.


Men jag undrar: när vi hotas
Nu när "säker" är att fotas
När att jobba är att "botas"
Och välfärden ska skrotas

Nu när jämlikhet blir sägen
Och staten blir benägen
Att ge rika bättre lägen
Är vår uppväxt blott i vägen?

För snart så är det tid,
Ja, det är snart våran tur,
Att för ideal ta strid...

Men vi vet inte hur.

Vi har alltid haft det så bra, version 2

Det är framtidstid
Och i vägskälet
Mellan vad som ska ske
Och vad som förstörs
Ser vi varandra i ögonen
Ler
Och allierade
Under en blå himmel
Vandrar vi tillsammans
Mot ett gemensamt slut
För det som en gång
Kallades mänsklighet.

(För vi har alltid haft det så bra
Att vi glömt bort hur man bekämpar det dåliga)

Vi har alltid haft det så bra, version 1

På väg mot kaoset

Och avgrunden

Går vi självmant

Lockade av illusionen

Att jobb kan "skapas"

Och att lägre skatter

Gör världen

Till en bättre plats.

För vi har alltid

Haft det så bra

Att vi glömt bort

Hur man kämpar

Mot det dåliga.

Inget jag kan göra

Det är så lätt

Att sitta tyst

Och tänka

"Det finns ändå inget

Jag kan göra"

Medan världen brinner

Och allting faller

För vi vill inte bli dömda

Ens av de

Vi hatar

Ens av de

Vi inte känner

Och aldrig kommer känna.

Sedan står vi där

I askan

Och skriker

För att ingen

"Gjorde något"

Och det borde de ju

För det ska man.

(Bara inte jag

För, jag menar,

Det finns ändå inget

Jag kan göra)

Bakom fasaden

Säger hej

Skrattar

Ser på världen med ett leende

Och bakom fasaden

Finns ett hav av tårar

Där mitt hopp drunknar.

The fundamentalist's argument

I hear you try talk sense to me

Saying "That thing cannot be

And if it is you cannot know

Your base of evidence's to low!"

But I stare blankly, listen not

Because in hell I know you'll rot

At all your words a sigh I heave:

You are correct, but I believe!

And if you say "But so do I!

Just something else!" I answer "Why?"

'cause arguments apply to you

But not to me; they never do.

It doesn't matter what you say;

It can't be true if you don't pray.

You can't be right, and never can;

You don't believe in Magic Man.

On reasons for living

I sometimes open up my eyes
To find my room is flooded bright
At such mornings, my soul dies;
If all is well, why should I fight?

Wondering

Friendship.

It's what we have

So much

So little

And I'm over

What never was

What almost were

What could not be

At least in theory.

So why is it

That when I close my eyes

Hide inside

And touch the air

It is you

I think of?

Nonsense poem

Sugarcoated super fluid
Insuficient gasoline druid
None of us can understand
The dreamy eye of pinecone brand.

You start out by using limes
Some seconds later; seven dimes
In this case, like other times,
A nonsense poem of random rhymes.

Sleepless

Thinking, waiting, gentle dream
A weave of satin, not a seam
I promise to try to be there

In the darkness of the night
Though hour late, no sleep in sight
I wonder: Do you even care?