Klippor

Livet kan ses som en serie klippor. Höga klippor. Klippor med stup. Klippor vid vilka man balanserar på kanten, och avgör om man vågar hoppa.

Och ibland gör man det. Ibland skickar man ett mail till någon man vill lära känna. Ibland följer man med och åker pulka med ett par människor man inte riktigt är bekant med. Ibland åker man till Gotland trots att man inte har råd, för att personen man känner lite vagt men ändå är kär i erbjuder sovplats. Ibland kysser man den där tjejen.

Ofta slutar det bra, ibland slutar det dåligt. Då och då är utfallet lite för komplicerat för att kunna definieras i så svartvita termer.

Man bygger en långvarig vänskap, hamnar i säng, tappar kontakten och börjar återknyta den igen.

Man ser på film och blir rumskompisar.

Man åker hem och inser att hon nog inte riktigt är ens typ ändå.

Det blir bra, och det blir dåligt.

Och livet rör sig framåt.

För att man vågade.

Livet kan ses som en serie klippor. Klippor vid vilka man balanserar på kanten, och avgör om man vågar hoppa. Ibland gör man det.

Men ibland ser man bara längtande ner, och vänder sig om.

Och så går man hem igen.

Waoam!

Ett enda ord surrar i mitt huvud

Och det är inte ens ett namn

Bara ett onomatopoetiskt ord

(nästan)

Waoam!

Waoam!

Waoam!

För att det markerar nånting

Och jag kan inte riktigt sätta fingret på vad

Och jag måste lugna ner mig nu

Men allting bara spårar

Waoam!

Min hjärna löper amok

Ut i en brinnande verklighet

Eldar överallt!

Världen brinner!

Och jag älskar känslan

Välkomnar den med öppna armar

Låter den bränna ut mig

Vad ska jag göra

Ska jag stoppa den?

Waoam!

Inget stoppar oss nu

När mentala vågor flödar katastrofalt

Som en tsunami över svarta lakan

Och allt är bara ord, bara ord, bara ord

Waoam!

Waoam!

Ditt ord, dina ord

Nu är de mina

Haha!

Jag tar ditt ord och gör det till mitt

Och gör dig till min

Genom ditt ord

När jag inte kan få dig på´riktigt

Och jag är låtsasproduktiv mitt i natten som har blivit morgon

Och ingenting spelar någon roll för orden bara kommer

Och vad ska du göra åt mig

När jag har ditt ord? WAOAM!

En bild

Grah, tankar, känslor, frånvarande, långt bort

Men ändå så nära, så flödande

Jag kan göra vad jag vill

Men gör ingenting

Och allt jag kan tänka på

Är ordet ”Waoam!”

För att det är ditt

För att jag

VILL

HA

DIG

Men aldrig kommer få dig

Och det gör inte så ont som man skulle kunna tro

Även om jag verkligen börjar tröttna på det här med att förälska mig

I folk jag inte känner

Egentligen

Och sedan inte har en chans

Utan går omkring i ett freaking halvår

(Fast det måste väl vara mer nu?)

Och bara längtar

Och spelar bort varje välkommet tillfälle

På ett eller annat sätt

(Jag har aldrig haft tunghäfta så förut

Som på tunnelbanan)

För visst älskar jag dig

Eller hur var det nu?

Nej just ja

Du är en bild

Bara en bild

Och jag har inget sätt att verkligen veta

Hur sann den bilden är.

Du är som jag

Du är som jag

Så fantastiskt mycket som jag

Så fantastiskt annorlunda

Men kan du inte se att du är som jag?

Att du på samma sätt som jag håller kvar i det förflutna som aldrig hände, som aldrig blev, som aldrig kan bli

För att skulle det ha blivit, så skulle det ha blivit då

Och allt är förändrat nu, av det enkla skälet att tiden har passerat,

Att bäst före datumet på den där relationen som blev stående i kylen redan har passerats

Och man har lite dåligt samvete för det

För den var ganska dyr, och man vill inte riktigt kasta den

Så den får stå kvar där, bredvid osten och tomaterna,

Och ibland tittar man på den

Och minns hur bra det skulle ha blivit om man bara gjort något med den

Men nu skulle den inte ens passa i en studentikos pytt i panna.

Och ändå får den stå kvar där

(Du vet hur jag menar, för du är ju som jag)

Tills den börjar lukta illa, och förstör smaken på allt annat

Och fortfarande kastar man den inte

Utan låter den vara kvar

”Bara ett litet tag till”

För man kanske kan hitta ett recept där den passar.

Men sen så börjar det ju lukta i köket också

Och då måste man trots allt tömma ut det

Och tvätta ur kärlet

Och leva med minnet av den förlorade ingrediensen

(Och man inser att medan man väntade

På det magiska receptet

Som skulle lösa allt

Har fler datum passerats

Och nästa ingrediens börjat lukta)

Den stora betydelsen

Kärlek, kärlek, oh underbara kärlek

Vad gör jag inte för att känna dig?

För att beröra dina kronblad, dina taggar

Som du, vad du än är, alltid visar samtidigt

Jag söker, söker i allt jag gör

Nya världar, nya varelser, nya känslor

Jag söker medvetet smärtan i ett blödande hjärta

För blodet är allt liv vi någonsin får

Och känslan när det brinner, forsar, går oss åt huvudet

Är det stora äventyret, det enda som någonsin har en betydelse för mig, för oss

För ett kallt och meningslöst universum, där bara våra medvetanden, våra tankar, våra eldar

Ger oss väggarna, murarna, pansarskalet

Mot alltets hjärtlösa tomhet.

Så kärlek, kärlek, oh underbara kärlek

Vad gör jag inte för att känna dig?

Du som med dina kronblad, dina taggar

För en sekund ger mig bilden av betydelse

I den totala betydelselösheten.

Loveable inventiveness

From the invention of the first curved spoon
To skyscrapers, submarines, art...
Humans were able to get to the moon!
Then surely I'm able to win your heart.

Words

I try to write my poetry
But what good are all words to me?
They say too little, or are such
That they tell you far too much!

'cause if I try to be too smart
They won't show a bit of heart
They will be cold and meaningless;
A fancy coat on emptiness.

But then again, if they run free
No secret will a secret be;
They will scream, and misbehave,
And tell you that it's you I crave!

Same as always

Of course I think of love anew;
The truth is that I always do.
But the times that it pay of are few
And why should this luck change with you?

Kamplös generation

Uppväxt i en tid
Där det goda tagit vid
Med silverfat av frid
Där man sluppit att ta strid

Vi har haft det alltför lätt
Jag har alltid varit mätt;
Har man vart av mänsklig ätt
Har "likhet" varit rätt

Vi har aldrig tvingats kämpa
För tanke och idé
Trots en och annan krämpa
Har vi mest följt med.


Men jag undrar: när vi hotas
Nu när "säker" är att fotas
När att jobba är att "botas"
Och välfärden ska skrotas

Nu när jämlikhet blir sägen
Och staten blir benägen
Att ge rika bättre lägen
Är vår uppväxt blott i vägen?

För snart så är det tid,
Ja, det är snart våran tur,
Att för ideal ta strid...

Men vi vet inte hur.

Vi har alltid haft det så bra, version 2

Det är framtidstid
Och i vägskälet
Mellan vad som ska ske
Och vad som förstörs
Ser vi varandra i ögonen
Ler
Och allierade
Under en blå himmel
Vandrar vi tillsammans
Mot ett gemensamt slut
För det som en gång
Kallades mänsklighet.

(För vi har alltid haft det så bra
Att vi glömt bort hur man bekämpar det dåliga)

Vi har alltid haft det så bra, version 1

På väg mot kaoset

Och avgrunden

Går vi självmant

Lockade av illusionen

Att jobb kan "skapas"

Och att lägre skatter

Gör världen

Till en bättre plats.

För vi har alltid

Haft det så bra

Att vi glömt bort

Hur man kämpar

Mot det dåliga.

Inget jag kan göra

Det är så lätt

Att sitta tyst

Och tänka

"Det finns ändå inget

Jag kan göra"

Medan världen brinner

Och allting faller

För vi vill inte bli dömda

Ens av de

Vi hatar

Ens av de

Vi inte känner

Och aldrig kommer känna.

Sedan står vi där

I askan

Och skriker

För att ingen

"Gjorde något"

Och det borde de ju

För det ska man.

(Bara inte jag

För, jag menar,

Det finns ändå inget

Jag kan göra)

Bakom fasaden

Säger hej

Skrattar

Ser på världen med ett leende

Och bakom fasaden

Finns ett hav av tårar

Där mitt hopp drunknar.

The fundamentalist's argument

I hear you try talk sense to me

Saying "That thing cannot be

And if it is you cannot know

Your base of evidence's to low!"

But I stare blankly, listen not

Because in hell I know you'll rot

At all your words a sigh I heave:

You are correct, but I believe!

And if you say "But so do I!

Just something else!" I answer "Why?"

'cause arguments apply to you

But not to me; they never do.

It doesn't matter what you say;

It can't be true if you don't pray.

You can't be right, and never can;

You don't believe in Magic Man.

On reasons for living

I sometimes open up my eyes
To find my room is flooded bright
At such mornings, my soul dies;
If all is well, why should I fight?